Tar ingenting för givet...

Efter tre missfall, fyra misslyckade hormonstimulerande inseminationer, tre års kämpande och tre aborter tidigare i mitt liv har jag totalt sett varit gravid sex gånger.Som längst innan denna gång hann jag till vecka 10, nu är jag äntligen i vecka 12 och min oro börjar stilla sig en liten aning..... men jag  tar ingenting för givet! och jag har jättesvårt att tro att det fortfarande är sant! Smärtan efter senaste missfallet (som var det värsta jag gått igenom i hela mitt liv) känns fortfarande nära och jag kommer nog vara lite orolig ända tills jag har ett barn i min famn.... Man trodde i sin naivitet att man nästan kunde vara säker efter vecka 12 och det har känts som en milstolpe, men genom Längtans blogg har jag blivit varse att så är verkligen inte fallet....

Jag är fortfarande så rörd och ledsen och jag gråter för Längtans skull som idag berättar hur hon fick föda fram sin "Dutt" på förlossningen efter halva graviditeten. Dutt hade ingen hjärna och var inte livsduglig. Tårarna rullade på min kind och inget av det jag har gått igenom kan väl jämföras med det, men smärtan och känslorna dök upp igen & jag lider verkligen med er! Fy, vad livet är orättvist!

....Jag nästan känner mig dum (också gentemot er andra som inte lyckats ännu) att skriva om min lycka....men jag tar inget för givet och jag läser många av era bloggar och berörs väldigt mycket av dem, är dessvärre kanske dålig på att kommentera, men jag finner mycket stöd och tröst i era berättelser. Vi alla kommer att lyckas på ett eller annat sätt en dag! Var så säkra! Ge inte upp! Många styrkekramar till er alla!!