Inte nog med problem...

Snart ska jag gå och träffa några kompisar och diskutera en annan kompis alkoholproblem.... känner att jag nästan inte orkar bry mig om andras problem just nu & det är svårt när det gälle rhenne, men jag känner ändå kanske att jag inte kan svika !? ..... Faktum är att hon, så länge jag känt henne, sedan i början av 90-talet, alltid haft det jobbigt. Vi har bott ihop, rest tillsammans, jobbat tillsammans etc etc... och vi känner varandra väldigt väl.... alltefter åren gått har hon alltid druckit mycket, provat mycket droger etc och varit ganska deprimerad till och från....Jag har försökt hjälpa henne massor med gånger, ringt hennes föräldrar, tipsat om psykologer, stöttat, tröstat, hämtat henne dyngfull, nerknarkad, torkat hennes tårar, ja, allt! Men hon tar aldrig tag i sina egna problem, eller tycker att dem är allvarliga.... Känner att jag aldrig har fått något tillbaks heller, hon är alltid väldigt egoistisk, bjuder aldrig till, om hon är ute med gemensamma vänner och hon vet att jag kanske skulle vilja hänga med, så ringer hon ju inte till mig och frågar om jag vill med....Hon har aldrig frågat hur jag mår, eller är intresserad av mitt liv.... Jag har frågat mig själv hundratals gånger varför i hela friden jag umgås med henne.... men man tycker liksom synd om henne.... och det är precis nog det alla andra hennes vänner gör och därför umgås med henne..... Hon gifte sig förrförra sommaren och man trodde att äntligen!! Men i vintras lämnade hennes man henne..... för han orkade nog inte längre......Nu dricker hon så mycket så man blir rädd, vi ska därför träffas för att prata igenom om vi ska agera och hur man i så fall gör det! I förra veckan var dem på möte med "anhörig till alkoholist", hon var tydligen jättebra! Men jag kunde inte då....

...men jag vet inte om jag orkar! ... Vi rök ihop för tre år sedan då jag tog upp en massa problem och irritationer med henne, kanske inte på det mest pedagogiska sättet när vi var ute en kväll!? men hon öste allt tillbaka på mig & snackade så mycket skit, vi pratade inte med varandra på ett år - och hon vände halva kompisgänget emot mig......jag har mått så dåligt av detta sedan dess, och har sedan strukit ett streck över det för jag orkade inte ta tag i det igen och vi umgås ibland nu igen.... men det sitter fortfarande som en tagg i hjärtat..... Men jag får åka dit & träffa dem andra och prata lite.. & se hur dem upplever allt.....