Morfars grav

I torsdags var jag hos mormor och hälsade på och vi åkte till morfars grav och till Sigtuna och fikade, det var jättemysigt! Mindre mysigt var det att åka hem då det tog närmare två timmar genom hela stan i rusningstrafik, & kissnödig var jag! Fy det var en riktig mardröm!

Men det här hjärtat köpte jag till morfar iaf:)

Vila i frid älskade fina morfar! ♥

I går morse orkade inte morfar längre, strax innan kl 10 tog han sitt sista andetag..... På natten hade han blivit flyttad till en annan avdelning med bättre bevakning då han blivit mycket sämre. Han hade jättesvårt att andas, och hade intet ätit något nu på en vecka. Dem hade röntgat honom och han hade lunginflammation och massor med vatten och proppar i lungorna. Mamma ringde vid halv tio i går morse och berättade att han blivit sämre, jag var på väg till sjukhuset när mamma ringde igen, gråtandes och hulkandes - han lever inte längre, han är död nu! 

Ja, fy, det är såå jobbigt och fruktansvärt, man fattar inte att det är sant! Morfar har ju alltid funnits!

Vi möttes upp på sjukhuset, mormor, mamma, moster, morbror, mormor, samt allas respektive, mina kusiner kom också... dem gjorde i ordning morfar och vi fick sedan gå in och ta farväl...han låg där i sängen alldeles sovandes i lugn & ro, inga nålar inga slangar, ett litet tänt ljus och en sten i forma av ett hjärta på sängbordet..... det var ändå fridfullt att se honom, så fin och slät och rofylld på något sätt...lilla älskade fina morfar! du kunde väl ha fått ett par år till! DUMMA CANCER! Men nu är morfar en ängel i himlen och behöver inte lida mer...

Jag är så glad att jag var där i förrgår & jag kommer alltid minnas det sista morfar sa innan jag gick - jag tog hans hand och kysste honom i pannan och sa -hej då morfar, nu går vi, ha det så bra & sov gott, vi ses i morgon.... Han strök min hand & sa - ta hand om dig nu lilla gumman & din lilla kille där inne och var rädda om varandra nu!

♥♥♥

När Dina andetag har tystnat,

finns ändå ekot kvar.

När Dina ögon slocknat,

vi alla minnen har,

Vi spar dem i våra hjärtan,

tar fram dem då och då.

Så kommer Du för alltid,

att vara hos oss ändå…
♥♥♥

Tänker på lilla morfar ♥

Sedan i söndags ligger min lilla morfar på sjukhuset för andra gången på kort tid. Hans värden är urusla och han äter nästan ingenting, han har haft prostatacancer i många år och nu har han fått någon svampinfektion i halsen som gör att han inte vill äta... Tidigare har han också opererat tarmarna och fått stomi. I höstas flyttade mormor & morfar till lägenhet från deras villa och efter det ha morfar bara blivit skruttigare & skruttigare och verkligen tappat livsgnistan... Jag, mamma & syster var & hälsa på honom i onsdags och då var han ganska pigg & pratade & skämtade, då hade han ätit lite fått näringsdryck och blod...hans blodvärden är jättedåliga & dem måste fylla på blod hela tiden... Jag visade bilderna på skrutt och berättade för morfar att vi äntligen ska få en bebis om allt går som det ska, han blev jätteglad!

Men i morse hade dem ringt till mormor och sagt att blivit jättemycket sämre och hade fått flytta till en egen sal.....vilket tyder på att det nog inte är långt kvar... I går var han naturligtvis också jättedålig när mormor var där och då hade dem frågat om hon hade något emot att han kom hem (?) ...men hallå - gubben kan inte ens gå & ser ut som en fågelunge och bara sover...

Mamma, moster, morbror & mormor ska åka dit nu kl 13.... ännu har jag inte fått ngt samtal, men sitter på snänn hela tiden!

Fy vad jag är ledsen, det har gått så himla fort! Jag känner mig inte beredd på det här! Iof har morfar blivit ganska skruttig på senaste tiden men jag trodde inte att det skulle komma så fort han är ju bara 82....tycker iaf att han borde ha minst 5-10 år kvar, vi som blir så gamla i vår släkt!  Jag hoppas hoppas att han piggar på sig av medicinerna och att det bara är tillfälligt.....