Ett KUB-test (Kombinerat ultraljud och biokemi) är ett kombinerat ultraljud med blodprov. Här mäts mängden av graviditetshormonet beta-hCG och moderkakshormonet PAPP-A. De två hormonerna varierar på ett speciellt sätt om det finns sannolikhet för att fostret har Downs syndrom eller en annan kromosomavvikelse.
Läs mer
Fosterdiagnostik
Linda gjorde ett KUB-test i vecka 13 (12+0)
Ett KUB-test är ett kombinerat ultraljud med blodprov. I ultraljudet som görs i vecka 12-14 mäter man Nackuppklarningen (NUPP) hos fostret. Blodprovet kan tas tidigast i vecka 9+0 och senast några dagar innan ultraljudet. Gravida rekommenderas att ta sitt blodprov omkring vecka 10-11 fulla graviditetsveckor då provet är som säkrast tidigare i graviditeten. Man mäter mängden av graviditetshormonet beta-hCG och moderkakshormonet PAPP-A. De två hormonerna visar, tillsammans med Nackuppklarningen, om det finns en ökad sannolikhet för att fostret har Downs syndrom eller en annan kromosomavvikelse.
Så stor är sannolikheten att du bär på ett foster med Downs syndrom
Sannolikheten för att kvinna bär på ett foster med Downs syndrom ökar med hennes stigande ålder. Alla gravida kvinnor i Stockholms län som är över 35 år erbjuds idag gratis KUB-test, varje län har olika bestämmelser.
Kvinnans ålder
Riskbedömning
20 år - 1/1500 graviditeter
40 år - 1/100 graviditeter
Har man en hög sannolikhet för kromosomavvikelse erbjuds man att göra fostervattenprov eller moderkaksprov. Vid dessa provtagningar finns en viss risk för missfall.
Bra tips till dig som ska göra ett KUB-test
Var välinformerad av din barnmorska om vad ett KUB-test är och vad det visar. Likaså vad du ska göra med det svar undersökningen ger dig.
Prata tillsammans med din partner om informationen ni fått av barnmorskan. Är sannolikheten hög för kromosomavvikelse blir ni erbjudna att göra ett fostervattenprov eller moderkaksprov.
Prata med din barnmorska om du är orolig, alla barnmorskor i Stockholms län har blivit erbjudna att gå en kurs i samtalsmetodik.
Vill du veta mer om Downs syndrom kan du besöka Svenska Downföreningen här.
Vad innebär nackuppklarning?
När ett foster är 9-14 veckor har det en vätskespalt i nackgropen som man kan mäta med hjälp av ultraljud. Alla foster har en viss mängd vätska, men hos många foster med Downs syndrom är vätskespalten bredare och detta kan mätas genom ett så kallat NUPP-ultraljud.
Genom att kombinera ultraljudsundersökningen med ett blodprov där man mäter vissa biomarkörer (KUB - kombinerat ultraljud och biokemi) och räkna in mammans ålder kan man beräkna risken att fostret har Downs syndrom och vissa andra mer sällsynta kromosomavvikelser. Det är viktigt att betona att det är ett screeningtest till skillnad från t.ex. moderkaksbiopsi eller fostervattensprov, där kromosomanalys görs som ger en säker diagnos men ibland även medför en liten risk för missfall).
NUPP eller KUB kan inte ge ett säkert svar på om fostret har Downs syndrom. Däremot kan det hjälpa dig att välja om du ska göra ett diagnostiskt test eller inte.
När kan jag göra ett NUPP-ultraljud?
NUPP-ultraljud görs i graviditetsvecka 10-14. Före vecka 11 är undersökningen tekniskt svårare att genomföra eftersom fostret är så litet och efter vecka 14 försvinner vätskespalten.
Hur går det till?
Vanligtvis görs ultraljudsundersökningen genom magen, men beroende på fostrets och livmoderns placering, är det ibland nödvändigt att genomföra en vaginal undersökning, som ger bättre bilder.
Undersökaren mäter fostret från övre delen av huvudet till nedre delen av ryggraden för att fastställa ett exakt datum för din graviditetslängd. Därefter mäts vätskespaltens tjocklek. Huden visas som en vit linje och vätskan under huden är svart på bilden. I det här stadiet får hela fostret plats på skärmen och man kan se huvudet och ryggraden, armarna och benen, händerna och fötterna. Ibland kan vissa större missbildningar uteslutas vid den här undersökningen, men man rekommenderar en ytterligare, detaljerad ultraljudsundersökning vid 16-20 veckor.
Det är bra om du tar med dig din partner eller en vän, som kan dela upplevelsen med dig och vara med när du får resultatet.
Vad är ett normalt mått?
En normal nackspalt är upp till 2,0 mm vid cirka 11 veckor och upp till cirka 2,8 mm vid 13 veckor och 6 dagar. Detta beror på att nackspalten normalt växer i samma takt som fostret. Bild 1 visar ett foster med en normal nackspalt på 1,3 mm, vilket innebär låg risk.
1. Normal nackspalt
En bredare nackspalt behöver inte betyda att något är fel. Även en del normala foster har tjockare nackspalt. Bild 2 visar ett foster med en nackspalt på 2,9 mm, vilket är den övre gränsen för vad som är normalt. Trots att risken är högre här än för fostret på den första bilden, är nio av tio foster (90%) med en nackspalt mellan 2,5 och 3,5 mm fullständigt normala.
2. Gränsfall
När nackspaltens tjocklek ökar blir även risken högre. Fostret på bild 3 har en nackspalt på 6 mm och risken för Downs syndrom är mycket hög. Detta gäller även andra kromosomavvikelser, genetiska avvikelser och hjärtproblem. Lyckligtvis är det ovanligt att ett foster har så här tjock nackspalt.
3. Tjock nackspalt
Hur beräknar man risken? Alla kvinnor riskerar att föda ett barn med Downs syndrom och risken blir högre med åldern. Först talar databasen om för dig vilken risk som gäller alla kvinnor i din ålder - detta kallas för bakgrundsrisk. Därefter använder man resultatet från undersökningen och beräknar din personliga risk under just den här graviditeten. Den här risken kan vara högre eller lägre än bakgrundsrisken.
När får jag resultatet?
Du bör kunna få resultatet genast.
Vad innebär resultatet?
Resultatet uttrycker sannolikheten för att fostret har Downs syndrom.
Låg risk är ett resultat där risken är lägre än en på 300. På resultatutskriften anges detta som en kvot, t.ex. 1:800. Detta innebär att en av 800 kvinnor med den här risken bär på ett foster med Downs syndrom.
Hög risk är ett resultat där risken är högre än en på 300, t.ex. 1:150. Detta innebär att en av 150 kvinnor med den här risken bär på ett foster med Downs syndrom.
Försäkra dig om att du verkligen förstår den information som läkaren ger dig. Be läkaren gå igenom alltihop igen om du inte förstår. Om du vill veta mer om Downs syndrom kan du kontakta Svenska Downföreningen.
Vad bör jag göra om min risk är hög?
Cirka en på 20 kvinnor får resultatet hög risk och de allra flesta av dem bär på ett normalt foster. Även om risken är så hög som 1:5 är chansen fyra på fem (80%) att fostret INTE har Downs syndrom. Icke desto mindre blir du troligen orolig och osäker på vad du ska göra när du får veta att din risk är hög.
Det enda sättet att med säkerhet ta reda på om fostret har Downs syndrom eller någon annan kromosomavvikelse är att göra ett diagnostiskt test sommoderkaksbiopsi eller fostervattensprov. Det här beslutet kan vara mycket svårt att fatta, men du måste inte bestämma dig direkt. Du kan göra ett fostervattensprov från vecka 14-15 om du vill. Din barnmorska eller läkare kan ge dig mer information om du behöver det.
Hur tillförlitligt är ett NUPP-ultraljud?
En stor brittisk forskningsstudie där över 100 000 graviditeter ingick, visade att cirka 75 % av alla foster med Downs syndrom identifierades korrekt med den här metoden. I kombination med ett blodprov stiger upptäcktsgraden till cirka 90 %. För att uppnå de här upptäcktsgraderna är det dock viktigt att man mäter nackspalten noga. I England, där denna metod används i större utsträckning än Sverige, har man fastslagit strikta standarder så att alla undersökare mäter på exakt samma sätt. För att få lov att beräkna risken med hjälp av databasen måste undersökare först genomgå en utbildning hos Fetal Medicine Foundation. När de anses behärska metoden kontrolleras deras teknik och resultat varje år. I Sverige anordnar de större sjukhusen istället internutbildning och beslutet om NUPP är bara en rekommendation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar