Horrordagar

Fy fasen, vad jobbigt det här är! I morgon är BM om jag inte gjort IVF, och min mens är som en klocka och det är ytterst sällan den inte kommer på beräknad dag...så jag är så jäkla nervös nu...kan inte tänka på något annat. Humöret dallrar och jag är ingen mysig och harmonisk person just nu.... blir jätteirriterad och gråter vid minsta lilla. Jag går in på toa ibland på jobbet och gråter. Jag slits mellan förhoppning, lycka och förtvivlan och tankar på att jag kan få mens och hur jag kommer må då, jag vet inte om jag orkar med det just nu.... men det måste jag ju... men det kommer göra så jävla ont! jag gråter bara vid tanken! Ja, fy fan vilka horrordagar det här är....

Läste "jag är den jag vill vara"´s blogg idag och gud vad jag grät! Jag är sååå ledsen för eran skull! Fy fasiken!! Stackars er, jag lider med er! Hoppas och håller tummarna för er! ....ja, jag vet inte vad jag gör om jag själv hamnar där, bryter ihop totalt!.... det finns inte på kartan just nu! Det är helt otänkbart!! Men man klarar väl det också, eller man lär sig kanske leva med det...man måste ju det....Just nu känner jag äggledarna molar, jag var så glad över mitt illamående i dag, men det har jag känt förut och det inte varit ngt! Så vad mer kan jag göra än att hålla tummarna, hårt, hårt, hårt!! Snälla, kan vi inte få bli gravida den här gången! ...men min oro kommer såklart inte gå över även om jag får ett plus..... är sen så jäkla rädd att det ska bli ett missfall till.... det om nått kommer jag inte orka med...... Men jag måste försöka vara inställd på att det inte lyckas. De flesta jag läst om och hört lyckas inte på första IVF-försöket.... jag måste klara det här!

Lyckas vi inte vid det här försöket, tänker jag börja undersöka adoption, eftersom det också tar flera, flera år....så måste jag det, innan det är försent det också!