Puregondags igen!

Jaha, då var det dags att börja en omgång till med Puregon! Känns som man har lite rutin på det nu....
Känns ganska hopplöst ändå det här med insemination! Vet inte om det var rätt, eller om vi skulle börjat IVF på en gång!? iof blir det ju bara en månads väntetid innan vi kan börja med den behandlingen...

Men just nu känns allt ganska jobbigt måste jag säga...inte så mycket som går vägen (förutom jobbet då, men det blir också jobbigt, när man har en massa grubblerier)... men hoppas hoppas, att det i alla fall blir fjärde gången gillt den här gången! Då blir det ett novemberbarn... och jag är 37 år, börjar verkligen få lite panik över åldern också! Vill ju inte vara en gammal mamma? ...men så kommer det ju att bli! ...Tänkte att jag också skulle börja titta på adoption också hur det går till, det tar ju också fler år....och innan det är försent också.... Men vet inte om jag vill det egentligen...!? Men min fd kollega som genomgått det vi gör och sedan adopterat, påpekar att jag måste börja kolla på det, dem adopterade när hon var 38, och det tog tre år, när dem sedan funderade på ett syskon, så var dem för gamla....

...... Åh, jag är inte där ännu.....vafasen, ska det vara så svårt för!?....