Ordet IVF, In Vitro Fertilisation, betyder att befruktningen sker utanför kroppen, ordagrannt befruktning i glas. I allmänhet används oftast ordet provrörsbefruktning eller assisterad befruktning.
Det första IVF-barnet i sverige föddes 1982 och därför är det en relativt ny teknik. Utvecklingen har gjort stora framsteg de senaste fem åren och andelen lyckade behandlingar är ganska stor. Nuförtiden är anses det inte speciellt ovanligt eller ofint, och sannolikt har någon i din bekantskapskrets genomgått behandligen. Ungefär 3% av alla barn som föds i sverige idag har kommit till med hjälp av IVF-behandling. Det innebär ungefär 3000 barn per år som resultat av ca 11.000 behandlingar.
Vägen dit
Vanligtvis så försöker paret att bli gravida på den naturliga vägen. När försöken misslyckas och man inte blir gravid får man kontakta sin lokala gynmottagning hos primärvården. Det ställs krav på att man skall ha försökt bli med barn under minst ett års tid. När man väl kommit in i vården så gör läkarna en utredning för att se om det finns några direkta anledningar till den uteblivna graviditeten. Det man brukar göra är att först och främst kolla mannens spermakvalitet och ett vaginalt ultraljud (VUL) på kvinnan då man tittar efter cystor och så kan man även se om det finns några äggblåsor. De kan med hjälp av blodprov se om man har haft ägglossning. Ägglossningsstickor är inte tillförlitliga till att tala om ifall ägglossning skett eftersom de bara mäter hormonnivån som talar om att man borde ha haft ägglossning. Om man har oregelbunden ägglossning eller bara har ägglossning ett fåtal gånger per år så kan man få ett hormonpreparat (Pergotime) som hjälper till att stimulera ägglossning. Man brukar också under utredningen göra en kontroll av äggledarnas passage. Man för upp en tunn kateter med en ballong i livmoderns ingång. Ballongen blåses upp och lägger sig som ett lock vid livmoderns öppning. Därefter sprutas en vit vätska in i livmodern och om allt är som det ska så skall vätskan rinna ut igenom äggledarna och allt detta kan ses med antingen ultraljud eller röntgen.
När allt detta är gjort så kan man i många fall ha hittat en anledning till varför man inte blivit gravid, men många par får gå vidare utan att veta varför det inte fungerat. Ofta har den processen beskriven ovan tagit mellan ett halvår upp till ett helt år. Om ägg och spermier finns så skriver läkaren en remiss till IVF-behandling.
Vem får genomgå behandlingen?
I de flesta fall av ofrivillig barnlöshet kan man med goda resultat använda sig av IVF-behandling.
I västra götalandsregionen gäller följande krav för att man skall få genomgå kostnadsfri (förutom vanliga patientavgifterna) IVF-behandling inom primärvården:
Inför första läkarbesöket
När ni blir kallade till första läkarbesöket så får ni hem en massa dokumentation med information och en hel del medgivanden som skall skrivas på. Man skall även fylla i en hälsodeklaration. Innan besöket skall man också ta en del blodprov. För de flesta har redan de prover som behövs tagits i samband med utredningen och då kan man beställa en utskrift av de proverna ifrån din lokala gynmottagning. Kravet är att de skall vara max 1 år gamla.
Vad händer på första besöket
I samband med första läkarbesöket kommer även en informationsgenomgång att bokas. Det brukar vara en genomgång som tar en timme och då brukar flera par vara med på samma gång.
Vid själva läkarbesöket får man genomgå ett VUL. Spermaprov skall ha lämnats samma dag eller strax innan så att labpersonalen i samråd med kan bedöma vilken typ av IVF-behandling som skall användas. Har man lågt spermaantal så kan man behöva göra själva med en såkallad mikroinjektion. Man går igenom sin hälsodeklaration och de dokument som man har fyllt i. Därefter så fastställs vilken hormondosering som skall användas. Detta är beroende på kvinnans BMI och antal äggblåsor som man sett på VUL. Man vill undvika överstimulering så ofta doserar man blygsamt till första behandlingen. Sedan får man träffa barnmorskan och planera in när man skall börja sin behandling. Eftersom det krävs stora resurser både gällande personaltillgänglighet och plats i odlingsskåpen så kan det hända att man inte får börja behandligen på sin kommande cykel.
Nedregleringen
På dag 1 i cykeln börjar man nedreglera sina egna hormoner med en nässpray 3 gånger per dag. Detta gör man för att hypofysen inte skall ge signal om ägglossning vid fel tillfälle och därmed stängs produktionen av gulkropp (progestron) ner. Man gör detta under en tidsperiod på mellan 2 och 3 veckor, oftast räcker det med den kortare tidsperioden. Under denna period så är det som att gå igenom klimakteriet, som vanligtvis tar flera år, på bara 2 veckor. Detta kan vara jobbigt psykiskt och man kan uppleva alla de biverkningar det riktiga klimakteriet medför. Sedan får man lämna blodprov som visar på när det är dags att gå över till nästa steg i behandlingen, nämligen hormonstimuleringen.
Hormonsprutor
På en given dag skall man börja injecera sig med ett hormon som gör att äggblåsorna stimuleras att växa. Vanligtvis får man göra den första injektionen på sjukhuset eller så får man provsticka sig själv i samband med det första läkarbesöket för att det inte skall kännas så dramatiskt att sticka nålen i sig själv. Sprutorna skall tas en gång om dagen vid samma tid varje dag. Man brukar få förfyllda sprutor som man bara ställer in på den dosering man skall ha. Efter ca 10 dagar gör man ett VUL för att se hur väl utvecklade äggblåsorna är. När de är redo, ca 20 mm i diameter, så tar man en sista spruta för att färdigställa dem inför utplockningen av äggen. Denna sprutan skall man ta på en specifik tidpunkt angiven av din barnmorska eller sköterska, precis 36 timmar innan man plockar ut äggen.
Äggplockning
När äggen skall plockas ut skall man vara fastande sedan kvällen innan (förutom klar vätska) eftersom man kommer att få bedövning och lugnande medel. Äggplockningen sker via slidan. Man punkterar slidväggen och går direkt in i äggstocken. Där punkterar man själva äggblåsorna och suger ut äggen. Man plockar flera ägg på en gång eftersom alla ägg kanske inte blir befruktade. Sedan kan man också frysa ner överblivna embryor.
Sätta samman
Samma dag som äggutplockningen sker lämnar mannen ett spermaprov. Spermierna tvättas på kemisk väg och förbereds så att de är redo för befruktningen. Om mannen har normala spermier så lägger man ett ägg i en liten glasbägare och tillför ett gäng spermier. Sedan får de hitta varandra på den naturliga vägen. Om mannen har lågt spermaantal eller spermier med låg rörlighet kan man göra en mikroinjektion. Då skrapar man lite på äggets yta så att det blir lättare att komma igenom, och sedan injecerar man spermien direkt in i ägget. När detta är gjort så ställer man in glasbägarna i ett värmeskåp där naturen får ha sin gång. Efter 2 dygn har det befruktade ägget delat sig i fyra delar. Det är nu ett embryo som är redo att återföras.
EmbryotransferEmbryot förs in i livmodern med hjälp av en tunn plastkateter. Det krävs ingen bedövning för detta och det brukar gå på några minuter. Efter att man punkterat äggblåsorna blir de gulkroppar som gör progrestron. Detta ämne behövs för att ägget ska kunna fästa i livmodern. För att ytterligare hjälpa till med detta så tillsätter man extra progestron via vagitorier eller gel under de första veckorna efter att man satt in embryot.
Graviditetstest
Mellan 14 och 19 dagar efter embryotransfern skall man göra ett graviditetstest. Har behandlingen lyckats så blir man kallad för ultraljudsundersökning efter 3-5 veckor.
Statistik
Vid en naturlig befruktning har man ungefär 25% chans att bli gravid om man har samlag en gång i tid för ägglossning. När man anväder IVF-metoden så ser statistiken något bättre ut.
Vid första försöket brukar ungefär var tredje bli gravid, 30%. Om man inte blir gravid på första försöket så innebär det inte att det kommer att misslyckas på nästa försök. Snarare tvärt om.
Vid andra försöket har man större chans att lyckas än på första försöket eftersom första rundan är lite av en utprovning av vilka hormondoser osv som man behöver. Här är det uppåt 40% av de som inte blev gravida på första försöket som lyckas.
Vid det tredje försöket så ser statistiken sämre ut. Här är det ungefär 25% av de återstående paren som blir gravida. Denna fakta är baserad på västra götalands regionens krav samt de metoder som används på Sahlgrenska sjukhuset i göteborg.
Det första IVF-barnet i sverige föddes 1982 och därför är det en relativt ny teknik. Utvecklingen har gjort stora framsteg de senaste fem åren och andelen lyckade behandlingar är ganska stor. Nuförtiden är anses det inte speciellt ovanligt eller ofint, och sannolikt har någon i din bekantskapskrets genomgått behandligen. Ungefär 3% av alla barn som föds i sverige idag har kommit till med hjälp av IVF-behandling. Det innebär ungefär 3000 barn per år som resultat av ca 11.000 behandlingar.
Vägen dit
Vanligtvis så försöker paret att bli gravida på den naturliga vägen. När försöken misslyckas och man inte blir gravid får man kontakta sin lokala gynmottagning hos primärvården. Det ställs krav på att man skall ha försökt bli med barn under minst ett års tid. När man väl kommit in i vården så gör läkarna en utredning för att se om det finns några direkta anledningar till den uteblivna graviditeten. Det man brukar göra är att först och främst kolla mannens spermakvalitet och ett vaginalt ultraljud (VUL) på kvinnan då man tittar efter cystor och så kan man även se om det finns några äggblåsor. De kan med hjälp av blodprov se om man har haft ägglossning. Ägglossningsstickor är inte tillförlitliga till att tala om ifall ägglossning skett eftersom de bara mäter hormonnivån som talar om att man borde ha haft ägglossning. Om man har oregelbunden ägglossning eller bara har ägglossning ett fåtal gånger per år så kan man få ett hormonpreparat (Pergotime) som hjälper till att stimulera ägglossning. Man brukar också under utredningen göra en kontroll av äggledarnas passage. Man för upp en tunn kateter med en ballong i livmoderns ingång. Ballongen blåses upp och lägger sig som ett lock vid livmoderns öppning. Därefter sprutas en vit vätska in i livmodern och om allt är som det ska så skall vätskan rinna ut igenom äggledarna och allt detta kan ses med antingen ultraljud eller röntgen.
När allt detta är gjort så kan man i många fall ha hittat en anledning till varför man inte blivit gravid, men många par får gå vidare utan att veta varför det inte fungerat. Ofta har den processen beskriven ovan tagit mellan ett halvår upp till ett helt år. Om ägg och spermier finns så skriver läkaren en remiss till IVF-behandling.
Vem får genomgå behandlingen?
I de flesta fall av ofrivillig barnlöshet kan man med goda resultat använda sig av IVF-behandling.
I västra götalandsregionen gäller följande krav för att man skall få genomgå kostnadsfri (förutom vanliga patientavgifterna) IVF-behandling inom primärvården:
- Par som inte har några gemensamma barn sedan tidigare
- Stabil parrelation sedan mist 2 år
- Kvinnan får vara max 38 år gammal vid start av behandling, mannen max 55 år
- BMI-gräns på max 35
Inför första läkarbesöket
När ni blir kallade till första läkarbesöket så får ni hem en massa dokumentation med information och en hel del medgivanden som skall skrivas på. Man skall även fylla i en hälsodeklaration. Innan besöket skall man också ta en del blodprov. För de flesta har redan de prover som behövs tagits i samband med utredningen och då kan man beställa en utskrift av de proverna ifrån din lokala gynmottagning. Kravet är att de skall vara max 1 år gamla.
Vad händer på första besöket
I samband med första läkarbesöket kommer även en informationsgenomgång att bokas. Det brukar vara en genomgång som tar en timme och då brukar flera par vara med på samma gång.
Vid själva läkarbesöket får man genomgå ett VUL. Spermaprov skall ha lämnats samma dag eller strax innan så att labpersonalen i samråd med kan bedöma vilken typ av IVF-behandling som skall användas. Har man lågt spermaantal så kan man behöva göra själva med en såkallad mikroinjektion. Man går igenom sin hälsodeklaration och de dokument som man har fyllt i. Därefter så fastställs vilken hormondosering som skall användas. Detta är beroende på kvinnans BMI och antal äggblåsor som man sett på VUL. Man vill undvika överstimulering så ofta doserar man blygsamt till första behandlingen. Sedan får man träffa barnmorskan och planera in när man skall börja sin behandling. Eftersom det krävs stora resurser både gällande personaltillgänglighet och plats i odlingsskåpen så kan det hända att man inte får börja behandligen på sin kommande cykel.
Nedregleringen
På dag 1 i cykeln börjar man nedreglera sina egna hormoner med en nässpray 3 gånger per dag. Detta gör man för att hypofysen inte skall ge signal om ägglossning vid fel tillfälle och därmed stängs produktionen av gulkropp (progestron) ner. Man gör detta under en tidsperiod på mellan 2 och 3 veckor, oftast räcker det med den kortare tidsperioden. Under denna period så är det som att gå igenom klimakteriet, som vanligtvis tar flera år, på bara 2 veckor. Detta kan vara jobbigt psykiskt och man kan uppleva alla de biverkningar det riktiga klimakteriet medför. Sedan får man lämna blodprov som visar på när det är dags att gå över till nästa steg i behandlingen, nämligen hormonstimuleringen.
Hormonsprutor
På en given dag skall man börja injecera sig med ett hormon som gör att äggblåsorna stimuleras att växa. Vanligtvis får man göra den första injektionen på sjukhuset eller så får man provsticka sig själv i samband med det första läkarbesöket för att det inte skall kännas så dramatiskt att sticka nålen i sig själv. Sprutorna skall tas en gång om dagen vid samma tid varje dag. Man brukar få förfyllda sprutor som man bara ställer in på den dosering man skall ha. Efter ca 10 dagar gör man ett VUL för att se hur väl utvecklade äggblåsorna är. När de är redo, ca 20 mm i diameter, så tar man en sista spruta för att färdigställa dem inför utplockningen av äggen. Denna sprutan skall man ta på en specifik tidpunkt angiven av din barnmorska eller sköterska, precis 36 timmar innan man plockar ut äggen.
Äggplockning
När äggen skall plockas ut skall man vara fastande sedan kvällen innan (förutom klar vätska) eftersom man kommer att få bedövning och lugnande medel. Äggplockningen sker via slidan. Man punkterar slidväggen och går direkt in i äggstocken. Där punkterar man själva äggblåsorna och suger ut äggen. Man plockar flera ägg på en gång eftersom alla ägg kanske inte blir befruktade. Sedan kan man också frysa ner överblivna embryor.
Sätta samman
Samma dag som äggutplockningen sker lämnar mannen ett spermaprov. Spermierna tvättas på kemisk väg och förbereds så att de är redo för befruktningen. Om mannen har normala spermier så lägger man ett ägg i en liten glasbägare och tillför ett gäng spermier. Sedan får de hitta varandra på den naturliga vägen. Om mannen har lågt spermaantal eller spermier med låg rörlighet kan man göra en mikroinjektion. Då skrapar man lite på äggets yta så att det blir lättare att komma igenom, och sedan injecerar man spermien direkt in i ägget. När detta är gjort så ställer man in glasbägarna i ett värmeskåp där naturen får ha sin gång. Efter 2 dygn har det befruktade ägget delat sig i fyra delar. Det är nu ett embryo som är redo att återföras.
EmbryotransferEmbryot förs in i livmodern med hjälp av en tunn plastkateter. Det krävs ingen bedövning för detta och det brukar gå på några minuter. Efter att man punkterat äggblåsorna blir de gulkroppar som gör progrestron. Detta ämne behövs för att ägget ska kunna fästa i livmodern. För att ytterligare hjälpa till med detta så tillsätter man extra progestron via vagitorier eller gel under de första veckorna efter att man satt in embryot.
Graviditetstest
Mellan 14 och 19 dagar efter embryotransfern skall man göra ett graviditetstest. Har behandlingen lyckats så blir man kallad för ultraljudsundersökning efter 3-5 veckor.
Statistik
Vid en naturlig befruktning har man ungefär 25% chans att bli gravid om man har samlag en gång i tid för ägglossning. När man anväder IVF-metoden så ser statistiken något bättre ut.
Vid första försöket brukar ungefär var tredje bli gravid, 30%. Om man inte blir gravid på första försöket så innebär det inte att det kommer att misslyckas på nästa försök. Snarare tvärt om.
Vid andra försöket har man större chans att lyckas än på första försöket eftersom första rundan är lite av en utprovning av vilka hormondoser osv som man behöver. Här är det uppåt 40% av de som inte blev gravida på första försöket som lyckas.
Vid det tredje försöket så ser statistiken sämre ut. Här är det ungefär 25% av de återstående paren som blir gravida. Denna fakta är baserad på västra götalands regionens krav samt de metoder som används på Sahlgrenska sjukhuset i göteborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar