Ja, det tog sin tid innan vi fick åka hem, men i går em fick vi tillslut bli utskrivna. Det var ingen fara med lillkillen, han är stor & stark;) men anledningen var (tror jag - fick aldrig några klartecken från personelen och dem var väldigt frånvarande och dåliga på att kommunicera!! och ingen brydde sig om oss riktigt..Vi fick tyvärr ingen bra upplevelse av BB SÖS) att dem är lite amningsfachister på BB och ville att amningen skulle komma igång innan vi for hem, men det har den fortfarande inte gjort. Nu har jag i alla fall fått mer mjölk, och dem är sprickfärdiga, men lillkillen suger så dåligt, han fastnar inte och kan suga själv, så jag måste ha amningstutten på om det ska funka, och det gör det hyfsat. Men han blir ju inte mätt, kan amma hur länge som helst men sen skriker han bara. Fortsatt med ersättning men försökt att minska mängden lite som dem sa, men hela em och kvällen har ha varit helt otröstlig och jag har försökt amma heeel tiden och det gör så förbannat ont & brösten är helt stenhårda! Tillslut för en timme sen fick han ersäöttning så han blev nöjd. 60 ml drog han i sig och efter det log han bara och han såg lika nöjd ut som om han hade ätit en hel stor pizza)) Men vad skönt, nu sover han sedan en timme tillbaks! Ja, vi ska tillbaka till BB på sönda för uppföljning, så får vi se vad dem säger.... det är fasen inte någon "walk in the park" det här med amningen kan jag säga!
Annars vet jag inte vad som är värst! Krämporna före eller efter förlossningen, ont fortfarande i ryggen, ont i magen när livmodern drar i hop sig, ont i underlivet som bara den eftersom jag sydde så mycket, fortfarande kan jag inte kontrollera kisseriet ordentligt! Man måste nästan stå i duschen varje gång man ska på toa för att man inte ska börja grina....MEN - jag har lyckats bajsat två gånger iaf sedan förlossningen!!! Jag var heeelt livrädd för det, men det gick hyfsat!;))
Har aldrig varit så trött i hela mitt liv, eftersom man inte sovit sedan innan man åkte in och redan då led av sömnbrist & förlossningen tog "en del" på krafterna - och nu måste jag vara vaken/gå upp & amma/mata var tredje timme, i en timme så mellan det får man ett par timmars sömn i stöten (om man har tur):) Men i slutändan är han värd varenda krämpa! För jag har fått världens sötaste och underbaraste Vilgot!!
Tack för alla fina lyckönskningar & hälsningar! Det kommer kanske bli lite färre inlägg nu ett tag framöver - men snart kommer en ny blogg om oss!
Här kommer lite fler bilder på min finaste när vi är på väg hem från BB, och första kvällen hemma i egen säng:)
Lilla sötnosen då!!! Det är meckigt med amningen i början. Bebis vet inte hur han ska göra och du vet inte vilken position som funkar bäst. Vi köpte en amningskudde som jag tyckte funkade bra! Nu 2 veckor senare så kan jag amma min dotter utan kudden men det är bekvämare med den :)
SvaraRaderaSom sagt, det är tufft i början :)
Lycka till med allt han är så fin så!
Vilken sötis!
SvaraRaderaEn Vilgot...Vilken sötnös!
SvaraRaderaGrattis ännu en gång! Vad jobbigt med upplevelsen av personalen på sjukhuset. Och amningen, det är en hel vetenskap. Även vi tragglar. Vår lilla Elis suger bara korta men många stunder, pga ont i magen. Men man får trösta sig med att det blir bättre.
Grattis ännu en gång!
Massor av kramar från Mette & Elis
Men SÅ söt!!!!! Grsttis!!!! Kram Lila
SvaraRaderahelt ljuvlig e han - grattis igen!
SvaraRaderahoppas det ordnar sig med amningen nu.
kramar
Stort grattis! På återbesöket så be dom kolla tungbandet. Alltså flärpen under tungan. På min lillskurk så var det så kort att han inte kunde få nått bra grepp och fick inte i sig ordentligt trots att det fanns massor av mat. De klippte bandet direkt, jätteenkelt och verkade inte göra ont heller. Sedan funkade amningen kanon!
SvaraRaderaOm det skulle vara så att tungbandet är kort så är det bra om dom klipper det även för språkutvecklingens skull. Det är mycket besvärligare att göra när de blir större....