ja, vi har haft det underbart i helgen! vilket väder!! Bilderna nedan får tala för sig:-)
Helt fantastiskt skönt! Men vi har haft med oss en jäkligt jobbig 8-åring också (eller snart 8 i början av december)...
Jag vet i tusan vad man ska göra, jag orkar bara inte med ongen! Prepubertet, förtidstånåren eller trots?? Allt (eller för det mesta) är tråkigt, suger, värdelöst, allt är äckligt, vi är idioter, alla kläder är fula...osv, osv... heeeela tiden, varje dag! Får han inte som han vill blir han heeelt tokig! Lyssnar inte på vad man säger, man kan aldrig be om hjälp, då får man svaret - nej, aldrig! Man får tjata på det mesta, sååå egoistisk...retar Clara heeela tiden, hon tillbaks såklart! ..... Han har ingen som helst kolla på ngt. Kan aldrig sitta still.... man får alltid säga till honom att sitta ordentligt när han äter etc......
På stranden skvätte han sand på oss, har ut kaffet över mig när jag solar, inte meningen kanske, men han har liksom ingen koll på nått, är liksom aldrig försiktig eller har respekt för något, utan bara garvade åt mig när jag blir skitarg pga av att Claras och mina kläder och filten blir nerfläckad och blöt av kaffe....så då rann det över - & jag tände till som bara den & hällde tillbaks en kopp kallt kaffe på honom...oj, jäklar vilket utbrott han fick! Men man vet liksom inte vad man ska göra tillslut! För att han ska förstå!? Kanske jätteomoget & inte speciellt konstruktivt av mig att käfta tillbaks och agera pajkastning! Men jag pallar inte! Det fortsatte nästan hela helgen! Igår kväll bröt jag ihop! Jag orkade inte följa med till farmor & farfar på middag, så jag stannade hemma & Simon fick sova kvar där! .... ja, vi måste ta upp och prata om detta med mamman, för det går inte längre, det går sååå mycket energi på honom! Vi måste få hjälp hur vi ska hantera honom & hur man gör!! Ju mer han håller på desto mer kan jag inta fömå mig att tycka om honom.... ibland känner jag sånt hat gentemot honom, så jag nästan blir rädd. Han förstör så himla mycket! Hela relationen. Hur ska det bli när bebisen kommer, kommer det bli bättre eller värre?? Jag gråter så fort jag tänker på det! Jag orkar inte! Hjälp mig!!
ADHD eller något liknade? Han låter precis som sambons extjejs barn och dom har båda adhd.
SvaraRaderaUsch, vad jobbigt för dig!
SvaraRaderaDet låter lite mer än bara trots.
Vår 7-åring håller även på och trotsar och testar gränser hela tiden, men inte alls som eran (snart) 8-åring. Och ändå har vår son hjärnspöken som vi håller på att bearbeta med BUP.
Hoppas det löser sig snart!
Skickar över några styrkekramar
Tack!:))) ja, det är dags att ta upp det ordentligt tycker jag, medc skolan eller BUP eller vad det finns...adhd har jag också funderat på, när man läser symptomen så är det väldigt likt honom ......det känns bara som att det negligeras/ viftas bort av alla, hos sambon, mamman och hans föräldrar, ingen tar det på allvar & gör ngt! Alla säger ja, ja.... så stryker man ett streck över det. Men det blir liksom bara värre hela tiden tycker jag! Jag står inte ut! ...När det är jäkligt svårt! ... inte lätt att vara styvmamma & påstår att det är adhd, men igår uttryckte jag bestämt att nu måste problemet tas på allvar! Men jag tas då inte riktigt på allvar heller pga av att jag är gravid och sambon tycker att jag överreagerar.... ... Det är svårt!!
SvaraRaderaJag tror att det är förnekelse från din sambos sida. Det finns nog ingen förälder som vill eller vill tro att ens barn kanske har en diagnos.
SvaraRaderaSå var det för mig och min son. Sonens pappa tyckte jag överreagerade när jag sa att jag skulle kontakta BUP. Även mina föräldrar tyckte först att jag överdrev.
På sonens skola sa man att man misstänkte typ ADHD. Och när jag såg att min son led av sina egna utbrott, så kontaktade jag BUP.
Nu har vi äntligen fått en diagnos, vilket inte är ADHD, utan han har små hjärnspöken som spökar och rör om pga saker han fått uppleva som liten, när jag bodde ihop med sonens pappa.
Försök att sätta dig ner och prata med din sambo ang din oro över den lilla killen. Prata och berätta hur du känner. Men se till att han lyssnar, så kanske an förstår. Vem vet, lillkillen kanske mår jättedåligt inombords pga av något. Kanske därför han reagerar som han gör...?!
Stå på dig! Lycka till!
KRAM