Svärföräldrar i all ära!

Har världens bästa och snällaste svärföräldrar som hjälper oss med jättemycket!  ...nästan för mycket ibland, så man vissa gångerkänner sig idiotförklarad:) ...vi behöver ibland inte tänka själva.
Dem hjälper oss med bastubygget, husutbygge med tvätt och skjussar & hämtar barnen när det behövs och dem ställer alltid upp verkligen!!

Men dem har såna bekymmer också, med oss.......nu med våra kattungar och hur vi ska bli av med dem, allt är så besvärligt och jobbigt! P var hos dem idag och bytte däck, och hon var såå bekymrad över att vi tjatar för mycket på barnen och är för hårda mot dem (?) .....man får inte säga åt dem, eller?....  Hon fick ett utbrott på mig när vi var på semester förra året när jag sa till S på skarpen. När han inte lyssnar efter man sagt en sak fem gånger och han fortsätter, så måste man kanske ta tag i armen, titta honom i ansiktet och säga det lite högre! Så han fattar! Men det skulle jag aldrig ha gjort..... ojejoj, svärmor började gråta och var helt förtvivlad över att jag var så hård emot dem!

Men det gör mig galen! Jag är verkligen den elaka styvmodern i deras ögon! Dem får gärna curla, skämma bort och stryka medhårs när dem har barnen. Men vi måste ju kunna säga åt dem när det behövs, dem kan ju inte bara få göra som dem vill...!? jag förstår verkligen inte att hon hakar upp sig på att vi tjatar på dem så mycket, & det är så synd om dem... Det är inge synd om dem, och dem är precis som vanliga barn med humör, trots etc. man måste sätta gränser och regler och dem måste lära sig att sitta still vid matbordet och ta ansvar!  Dem hakar liksom upp sig på att dem är skilsmässobarn och vi måste vara extra snälla mot dem!? S är född prematur och det är så synd om honom! ...men är det några som tar det bra så är det barnen och dem är väldigt anpassningsbara och har två toppenhem med mycket kärlek och det är inget bråk någonstans & vi kommer jättebra överens! !

Tänk om dem någongång kunde säga ngt positivt, eller hur bra det går och vad roligt nått är, eller berömma mig/oss för något, vilken bra relation jag har med barnen, för det har vi verkligen! Vi lever verkligen som en "riktig" familj, och jag uppfostrar och älskar barnen som om dem vore mina egna!  Jag blir så trött på att alltid höra allt bekymmer och negativt & gnäll!!! Vi tycker det fungerar helt ypperligt, barnen mår bra och vi tycker att det är jättekul med kattungar och allt!! Tänker man att allt är besvärligt så blir det också jävligt besvärligt!
Ja, det är supertrist tycker jag!

...nu ska jag gå en promenad och lufta mig lite och äta lite lunch...:)